Jag är inte rädd för mörkret
Såhär är det, jag kan inte påstå att de senaste kent-albumen har varit i min smak. Men detta albumet är något extra, det låter som kent lät en gång i tiden. Tycker att i stort sätt alla låtarna håller hög klass och som vanligt finns det en tanke bakom. Men samtidigt finns det ingen "Mannen i den vita hatten" ni som känner mig förstår vad jag menar, men ärligt talat så är det svårt att slå den.
Tummen upp helt enkelt!
Det firar vi med kaffe och polkaglass!
